-

Har egentligen ingenaning om vilka som klickar in på min blogg dagligen. Men mina vänner och dom som har mej på facebook vet nog vad som har hänt. Världens bästa människa har lämnat världen. Den personen som jag kunde snacka med EXAKT ALLT om och jag visste att han alltid lyssnade och förstod. Min pappas allra bästa kompis..andres pappas bästa kompis. Det är så sjukt tragiskt alltihopa. Vi alla visste att denna dag skulle komma. Men när det väl hände så kom det som världens chock för alla och ingen fattade nånting. Han var på bättringsväg..och sen händer det här. Samma dag som det här hände..så gick jag förbi hans lägenhet och tänkte hälsa på en snabbis..men jag sket i det. Vet inte varför jag sket i det men det ångrar jag grovt mycket. Man tänker bara "tänk om jag hade gjort annorlunda då kanske det hade varit annorlunda..då kanske han hade levt. Jag vet att jag inte ska klandra mej själv för att jag inte gick dit. Det är så fel att tänka så. Men ibland går det bara inte att sluta tänka så. Dadde har jag känt hela mitt liv. Han var den första som kom och hälsade på å höll i mej på sjukhuset efter jag föds. Han har alltid sagt "om du skulle råka ut för nånting eller om du inte mår bra så tveka aldrig att höra av dej till mej". Han har haft det tuff i sitt liv. Men eftersom att han var och är fortfarande så älskad så har han nästan alltid lyckats fixa det. Jag bedundrade han så otrolig mycket. Det gör jag fortfarande. Det känns ännu värre att jag umgicks med han hela denna helg som har varit och nu är han bara borta. Känslan är så fruktansvärt obeskrivlig. När jag fick samtalet av pappa, när han berättade att han gått bort...trodde först att han skämtade med mej men sen när jag förstod att han menade allvar visste jag inte vad jag skulle ta mej till. Allting snurrade bara och tårarna rann. Tog en timme och sen fick jag nog och sprang till hans lägenhet..behövde.en bekräftelse att han va borta. Mötte sanna och yohanna efter jag lugnat ner mej. Rätt så skönt och prata. Har varit hemma från skolan nu i två dagar..klarar inte av att gå på lekionerna för då flyger tankarna bara iväg. Kommer bara tänka "varför och hur?". Va med joel och mattsson igår..for ut och åkte bil osv. Skönt å komma bort från allt snack om dadde ett tag. Ba ta en paus från det,komma på andra tankar. Och igårnatt så gick jag,elin och jonas och la blommor på hans balkong, stog och pratade ett tag och sen gick jag hem igen. Tänker så mycket på vad som kommer hända med Minos nu..hon var ju trotsallt endå Daddes allt. "Du är min lilla flicka Felicia"..Klarar inte av å skriva mer ikväll..begravningen kommer bli så helvetes svår..